Vi hör tyvärr ofta om tonåringar och unga vuxna som mår väldigt dåligt och på olika sätt lider av psykisk ohälsa. Vi hör också att det letar sig ner i åldrarna, och även många barn mår dåligt. Vi vuxna måste börja tänka på hur vi behandlar våra barn redan när de är små, och vi måste ställa oss frågan om det vi gör och säger till dem stärker dem eller sänker dem.
Bygg er relation
Att bli förälder innebär ett enormt ansvar på så många plan. Eftersom vi redan har levt relativt länge är det lätt att glömma bort att små barn inte förstår till exempel ironi eller att vi kan uttrycka frustration utan att egentligen vara arga. När vi skrattar åt något barnet gör kan skrattet vara ett uttryck för kärlek eller överraskning, men barnet kan lätt ta åt sig och tro att vi skrattar åt hen; att vi tycker hen är löjlig. Detta är bara några exempel men är ditt barn känsligt kan även sådana mindre saker påverka självkänslan negativt. Det är så oerhört viktigt att vi vuxna, vi föräldrar, jobbar med att stärka våra barns tro på sig själva redan från unga år. Se dem, lyssna på dem, hör vad de har att säga och försök känna in vad som ligger under ytan. Blir du arg på ditt barn så var noga med att prata om det efteråt när det börjar kännas bättre. Förklara vad som hände, varför du kände som du gjorde och fråga hur ditt barn kände sig. Och hur hen känner sig nu. Låt ditt mål vara att ditt barn alltid ska känna sig tryggt i att komma till dig med vilka tankar, bekymmer eller problem som helst. Det är en relation som byggs och skapas under lång tid, det är ingenting som går att hafsa ihop snabbt senare i livet och tro att ditt barn ska känna sig tryggt med eller intresserat av. Så börja tidigt.
